Ja, det var ju det här med träning. Och motivation. Minst sagt bristvara en söndagseftermiddag. Läste i senaste numret av ELLE om en hel drös olika appar att använda sig av för att hålla träningsdjävulen vid liv. Vad säger ni? Vilken App använder ni?
Som vanligt så har hunden på bilden inget med brevet att göra #vi-som-växte-upp-med-bullen. Mer än att den är fruktansvärt kul.
Vill önska eder alla en fröjdefull Lucia. Puss.
Alltså, prinsessan Madeleine är så vacker att jag skulle vilja slå till henne lite. S k o j a r. Men ni förstår vad jag menar. Man känner liksom "det kan inte vara tillåtet att vara SÅ vacker. Och dessutom prinsessa". Vissa får liksom allt. Och lite till.
Bilderna har jag lånat
här.
Å ena sidan,
- Blir jag tokig av att hela SL:s system kollapsar så fort det kommer snö.
- Eller att man inte kan planera sin dag eftersom snön gör precis allt och alla lite långsammare.
Å andra sidan,
- Så blir jag ännu mer tokig av att folk på pendeln ska ringa halva sin bekantskapskrets för att berätta att de sitter fast. Var tredje minut "Nu står vi stilla igen", "Nu rullar vi igen, så jag är nog snart hemma", "Nu står vi stilla IGEN, kommer nog inte hem ikväll", "Nu rullar vi IGEN..." No shit, Sherlock.
- Och det här med att vi blir lika chockade v a r j e år. När snön kommer så drabbas vi av kollektiv förvåning. Står med stackars små spadar vid begravda bilar. Suckar, stönar, ramlar, slirar. Fastnar i backar, kör i diken och beter oss allmänt fumligt. Det kommer snö. Varje år. Vid samma tidpunkt. Precis samma sak.
---
Vi kan åka till månen, rädda foster i vecka 23 och göra datorer smartare än hjärnor. Men vi kommer aldrig lösa det oövervinneliga mysteriet med S N Ö-hantering.
Jag har just avslutat två intensiva dagar som ägnats helhjärtat åt något jag älskar. Mitt jobb.
Ni som följer mig vet att jag har en viss förkärlek för djur i full fart. Här är en till samlingen.
En liten underbar bild till alla fredagsstinna läsare!
Ja. Det. Är. Så. Sant. Citatet som utan tvekan är dagens körsbär på toppen av bakelsen.
Nu har snön kommit även till huvudstaden. Väldigt mysigt och väldigt legitimt att stanna inomhus och bara kura.
Att sova eller inte sova. Det är frågan.
---
Efter en totalt House-mafierad (för egen del i torsdag, för grannens del i fredags, och för i-stora-drag-räknat-hela-Stockholms-yngre-befolknings del i lördags), helg, som också innefattat brunch, middag, fika, vältrar jag mig i soffan. Och jag tänker inte resa på mig innan dess att nattsömnen kallar. Och det gör den snart kan jag lova.
---
Måndagen har även den bjudit på händelser utöver det vanliga. Jag och M bokstavligen flög upp ur sängen 5.50. Ett samtal. Två morgontrötta.
---
Vid 12.20 gäspade jag stort och sa ynkligt till kollegan att jag skulle ta eftermiddagen hemifrån. 17.21 undrade samma kollega om jag skulle slå följe till pendeln.
---
En indisk middag har just insomnat i magen på mig. Vila i frid, Tikka-butter-masala.
---
"Can you see the Friday yet?"
Vilken morgon. Adrenalinpåslaget har lagt sig och nu sköljer en våg av trötthet över mig. Det känns ungefär såhär:
Tillägnat en vän i Gbg som kommer på besök imorgon. Du vet vem du är.
Ha en fin dag underbara läsare. Igår hjälpte ni mig att slå rekord i besöksstatistik på min lilla blogg, yeaj;)! Det vill jag fira med ett litet citat.
Har inte era dagar färger? För mig har onsdag alltid varit orange- den gladaste färgen!
